Läste en intervju med Kricken idag i något livsstilsmagasin. På bilden höll han fram en bild på en bil han verkade intresserad av att köpa. 17 000 skulle dom ha, tror det var en Opel. Matt och gråfärgad gav den ett klent intryck, varken flames eller clip-on fälgar som snurrade. Ingenting med bilen utstrålade livskvalitet eller framgång, det var bara en bil som sa - ”Jag tar dig från punkt A till punkt B. Det kan vara svårt för mig att ta dig vidare till punkt C eftersom jag ger så negativa vibbar och folk blir arga, men det är lugnt att vända tillbaka till punkt A”.

Jag förstår självfallet att Kricken var sarkastisk med bilden på en Opel utan varken flames eller clip-on fälgar, det förstår alla och det passar inte in i ett livsstilsmagasin av finare kaliber. Men bilden i sig var ändå en metaberättelse som legitimerade Krickens framtida deltagande i vilket livsstilsmagasin som helst, det var kort sagt lysande. Kricken dirigerade förövrigt intervjun fulländat, spred fokus över hela sig likt i ett regn av uppmärksamhet och i denna epok präglad av bourgeoisie och företagsamhet är det uppfriskande att se hur någon fortfarande vågar visa sig som en känslomänniska mot bättre vetande.