Som män har vi inte tid att väga beslut mot varandra, vi måste hela tiden se livet rakt i ögonen och går framåt med långa kliv. Inget får störa rytmen, vi har inte tid att fundera på vad som är ”rätt” och vad som anses ”fel”. Vi lägger alla beslut i en inbillad skål, jag och Kricken, och låter slumpen avgöra vad som passar given situation bäst. Låter en lapp med texten ”grime” gömmas i en främlings knutna näve och avgöra åt oss. Vi låter slumpens rättvisa vingar omfamna oss, ge oss trygghet och bespara oss tid. Vi är rädda, men tvekar vi kan vi börja blöda. Jag och Kricken gör bara valet att inte behöva välja. ”Bara en invecklad och kringgående manöver” viskar någon som inte vill synas, ”för att undvika sanningen”. ”Ni satsar allt, men har inget att förlora” har någon annan skrivit på väggen till en viktig byggnad, kanske menat som ett hot. Vi låter oss inte skrämmas, jag och Kricken, inte längre.