Åkte till Stockholm för att leta efter kricken, kom hem utan att ens ha sett skymten av honom. Hamnade istället tillbaka i tiden och rensades från ipods, videovåld och modemagasin. Puffskjortor, ungmöhattar och säckväv klädde nutidsmänniskor med medeltidssinne. Blod, skratt och gråt turades om med seriöst drickande och frosseri. Gycklare som pratade så nära och kändes så äkta att du bara såg hans lekande näsborrar när han förklarade sina sanningar. Norska ädlingar med strumpor utanpå skorna och fantomen på operan möter the knife- präster. Kricken kunde lurat ute i skogen, men det verkar inte ligga för honom att sitta och smyga. Kanske jag skall ringa honom, men jag håller hellre en kniv i handen än en telefon just nu.