Jag träffade Kricken i dagarna, han hade blivit ett år äldre och var på strålande humör. Han bjöd på en klassisk prinsesstårta hemma hos sig, vi småpratade och kivades sådär som bara vi kan. Vi gick till hans favorit ställe och drack hans favorit öl, ja det var ju ändå hans kväll. Han pratade med musiker, jag log och sen drack vi mer öl. Han var lycklig på ett sätt som jag inte tror han varit på länge. Alla var där, det kanske var det som livade upp honom, men jag tror det var hans planer förde närmsta veckorna som verkligen värmde honom inombords. ”Jag vill ha ett midvinterblot” sa han ”även om det inte är jul ännu. Jag vill att du kommer”. Ett blot sa jag, där man offrar typ ett djur? ”Ja, ett blot” sa han. ”Jag har redan ett djur att offra, det kommer att bli häftigt.” Sen gick han skrattandes därifrån och nynnade på en låt jag knappt känner till:

No is the saddest experience you'll ever know
Yes it's the saddest experience you'll ever know
'Cause one is the loneliest number that you'll ever do
One is the loneliest number, whoa, worse than two