Ett par glas vin innanför västen på Kricken och man har en sprudlande fontän som i timmar kan vräka ur sig både det enda och det andra. Det kan vara berättelser från hans barndom, reflektioner av hans omgivning eller drömmar om hans framtid. ”När jag var lite ville jag bli brandman” sa han i helgen, ”det känns kanske inte så jäkla unikt idag men då tyckte jag att det var fräckt. Idag vill jag bara vara fri. Okej, inte fri som en anarkist är fri, det är inte frihet, utan fri att utvecklas. Det känns bara viktigare ju mer jag tänker på det. En kompis som också ville bli brandman jobbar med det idag. Han har bibehållet sin dröm sen dag ett, men jag tycker bara att han känns oflexibel”.

Sen pratade han inte mer på säkert en halvtimma, han bara stirrade på mig som om han inte kunde se mig. ”Jag är inte imponerad” var det sista han sa innan han reste sig och gick, ”jag är inte imponerad”. Jag kunde inte undgå att tänka att det var mig han pratade om hela kvällen